- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
477

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det der”, yttrade den sittande herrn, ”är ju en
helt kuriös historia, ha ha ha, en helt kuriös historia,
eller hur, mine herrar? Ha ha ha, en mycket kuriös
historia.”

”Ja, verkligen ganska märklig”, yttrade herrn med
de runda ögonen, som med ett förnämt leende lekte
med berlockerna, ”men jag förmodar att denna
uppenbarelse kommit af en retad fantasi, frökens fantasi
var troligen retad?”

”Nej bevars, alldeles intet, jag satt och tänkte på
alldeles ingen ting”, försäkrade fröken Andreetta.

Den upplyste herrn med ögonen förde mig något
afsides. ”Jag skall”, yttrade han förtroligt, ”säga att
fröken der är något skrockfull. Hon har ej egentligen
någon högre bildning, ty en livar med bildning och
kunskaper inser lätt orimligheten af dylika företeelser.
Hvad deremot angår drömmar kan jag ej neka att de
flere gånger slagit in, alldeles oväntadt. Det finnes
visserligen ingen orsak att tro det vara något
öfver-oaturligt, men det kan dock vara något eget i
hjer-nans organ och temperamentet, som på naturlig väg
förklarar drömmarnes spådomar.”

”Ni tror således på drömmar?"

”Jag, nej bevars, jag endast säger att de ofta nog
slå in, så att man nästan tvingas att — men hvilken
upplyst menniska inser icke —”

”Att drömmar rinna som strömmar”, inföll
assessorn, som stack fram sitt skrynkliga ansigte, ”eller hvad
säger brukspatronen, hä hä, det der är ju blott
inbillningens foster.”

”Det är min tanke”, tilläde lilla mannen i
halsduken, ”hvarje upplyst menniska — —”

”Ja visst”, återtog assessorn och kronofogden, ”men
med mig är det en besynnerlig sak — jag har, om
herrarne vilja tro mig eller icke, en verklig varsel
eller vålnad — ha ha ha, det är ju ändå löjligt nog.
När jag är borta och kommer hem oförmodadt, så
står ändå alltid ljuset tändt på mitt skrifbord, och
hustru min säger att min varsel kom åkande in på
gården en tio minuter, innan jag sjelf kommer; det kör
upp framför trappan, stannar och man hör mina steg
på förstugubron — de springa ut, ingen är der — men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free