Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
milj af barn och tjenare, hvilka alla med kärlekens
fruktan sågo upp till honom och dem han alla
om-hägnar med sin rika kärlek. Han berättade mig sina
öden, sina visioner. Han var ett gammalt, vist barn,
hvars hjerta var öppet som en uppslagen bok.
Han sade mig att, besynnerligt nog, han ofta såg
äldre personer under bilden af barn, till exempel
Svedenborg utmed sin fars sida, gubben som biskop och
dock Emanuel som ett barn, fastän Svedenborg var
gammal, innan hans far blef biskop. Det är
sinnelaget, yttrade gubben, som skapar bilden, hjertelaget,
det andliga, som väfver samman det kroppsliga och ej
tvärtom; derföre ser jag de goda alltid som barn
eller unga; men de onda åter bibehålla ålderdomens
stämpel och återgå, i mån af sin förbättring, till
ljusare, yngre gestalter — ty, tilläde han, det är dock
det unga, som är det som lefver med fullt lif inom
andens verld.
Jag fäste mig alltmer vid den älskliga bilden och
skildes alltid från den ädle gubben med en stegrad
känsla af vördnad, djupare, snart sagdt mera religiös,
än jag förut känt för någon menniska. Jag omtalade
detta för min vän, som visst icke är en man den man
kan kalla öfverspänd, och för första gången blef han
högtidligt stämd.
Han fattade min hand och sade med rörelse: ”Du
vet kanske ej hvarför den gamle mannen blir dig så
kär och vördnadsvärd; men saken är helt enkelt den,
att han är en kristen i anda och sanning, i tro och
handling, i allt inför Gudi och mannom. Du må
pröfva honom som du vill, i hvilken lifvets ställning
som helst, hvarje hans handling och Öfverallt är han
en kristen i ordets skönaste bemärkelse. Du finner ej
många sådane.”
Återkommen till den bullrande staden, har jag
ofta i tankarne återvändt till den gamle. Han har
skrifvit till mig, att han känner på sig, när jag tänker
på honom.
”Den andliga varelsen följer med tanken och ilar
utan afseende på tid och rum, hvart än tanken
flyger. Då fängslet faller bort, eger hela vår varelse
denna förmåga att vara hvar den vill vara, att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
