- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
481

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tanken och personligen finnas, der den fäster sig;
detta är skilnaden och det är denna förkroppsligade
tanke, andeskådarn ser och menskligheten anar.” Så
skref han till mig — och kanske han äfven nu
känner, att min tanke sitter bredvid honom och med
andliga ögon betraktar hans ädla drag.

Förut, tänkte jag, har jag sökt att teckna en länk,
som från fordom griper in i det närvarande, namnets,
individualitetens försvinnande, snart ogiltiga anspråk,
huru det stora och ädla som skett, det
fosterlandskänslan offrat, snillet uppfunnit och hjertat velat, allt
är ett danaarf som tillfaller folket och, genom folket,
menskligheten — jag gick ett steg längre och sökte
teckna det närvarande med sina begge hufvudkrafter,
penningar och arbete, som måste bringas i jemnvigt,
innan verlden får fred med sig sjelf, som utgör
stridens föremål och tillika enda medlet för en försoning.

— Bortom detta nu ligger en annan utvecklingsserie
och allt hvad som varit och som är, utgör blott
förskolan, förberedelsen till en obefläckad och helig
mensklighel der allt sammanslutes af kärlekens band
och der hvarje enskild tanke är allas. Menskligheten
här, som styres af intressen och blott då och då
känner en fläkt af kärlekens anda, är blott en oredig
spegelbild af en andlig mensklighet — liksom det
gungande hafvet blott återger splittrade bilder af den
stilla himlen, som spänner sin båge deröfver. Men då
vi genomskåda menniskan, står der dock ett
gudabeläte innanför den vidriga masken. Det är denna
lefvande Guds anda vi skola väcka till verksamhet;
det är för detta inre vi skola bära vördnad; det är
just derföre vi alla äro bröder, satte här ej för att
förtrycka hvarandra, utan för att leda hvarandra till
det gemensamma målet.

Det var för att äfven uttala detta jag lånade den
älsklige gubbens öden, sådana han sjelf omtalat dem,
till ämne för en berättelse. Huruvida han hade rätt,
huruvida det är möjligt för ett mensklig! öga att blicka

Altart afian. 31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free