Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Små pilgrimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der spridde sig liksom en solskensglans öfver flickornas ansigten. Betty klappade händerna utan att bry sig om skorpan hon höll i ena handen, och Hanna kastade från sig serveten utropande:
»Ett bref! Ett bref! Tre »hurra!» för pappa.» »Ja, ett vackert, långt bref. Han mår bra och tror sig kunna fördraga vintern bättre än vi befarade. Han önskar oss alla en god och lycklig jul och skickar särskildt något till er, flickor.» sade fru March, i det hon slog på klädningsfickan, liksom hade hon en skatt der.
“Tag genast upp det, mamma, och gif mig det. Håll dina fingrar i styr, Amy, och sitt stilla der du sitter!» skrek Hanna, i det hon störtade i sig sitt te och i sin ifver att komma åt skatten tappade brödet, med den påbredda sidan nedåt, i golfvet.
Betty upphörde att äta och smög sig bort till sitt skumma hörn för att, medan de andra hunno lugna sig, tänka på den glädje hon snart skulle erfara.
“Jag tycker det var så vackert gjordt af pappa att gå ut som prest för regementet, då han var för gammal att ställas i ledet och inte var så stark som en soldat måste vara,» sade Margret med värma.
“Om jag bara kunde gå ut som trumslagare, market — hur heter det nu igen? - eller sjuksköterska, så att jag fick vara i hans närhet och vårda honom,» utropade Hanna i knotande ton.
»Det måtte vara bra otrefligt att sofva i tält, äta allt möjligt som smakar illa och dricka ur tennmugg,» sade Amy suckande.
“När kommer han hem, mamma?» frågade Betty med lindrigt darrande stämma.
»Inte på flera månader, mitt barn, såvida han inte blir sjuk. Han ämnar stanna och troget fullgöra sin pligt så länge han står ut, och vi bora inte bedja honom återvända hem ett ögonblick förr än han kan det. Kommen nu och hören hvad han skrifver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
