- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
15

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Små pilgrimer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Se åt under er hufvudkudde julmorgonen, så finna ni er vägvisarebok, “ svarade fru March.

Flickorna samtalade med hvarandra om det fattade beslutet, medan den gamla Elsa dukade af bordet, hvarefter man gick efter sina sykorgar, och nu arbetade nålarne flitigt, då systrarne sydde lakan åt faster March. Det var just icke något arbete som roade dem, men så här på qvällen föll det ingen in att knota. Man antog Hannas förslag att indela de
långa våderna i fyra delar och kalla dem Europa, Asien, Afrika och Amerika, och nu gick det raskt undan, i synnerhet när de talade om de olika länder hvarigenom de sydde sig fram.

Klockan 9 slutade systrarne arbetet och sjöngo, såsom de alltid brukade, en sång innan de gingo till hvila. Ingen annan än Betty kunde framlocka så pass mycket musik ur det gamla pianot, och det var ett nöje att se hur lätt hon rörde de gulnade tangenterna och med hvilken smak hon
ackompagnerade de enkla sångerna. Margrets röst var mjuk såsom flöjtens toner, och hon och modern ledde den lilla
kören. Amy gnälde som en syrsa, och Hanna sjöng på sin egen behagliga melodi, hvarvid hon än var före, än efter med någon figur eller kadans, som skämde den eljest vackra och högtidliga sången. De hade brukat sjunga om qvällarne ända från den stund de kunde framstamma:

“Blinka, blinka, ’illa s’jerna,“


och detta qvällsnöje hade blifvit en vana i huset, ty deras
moder var så godt som född sångerska. Det första man hörde om morgonen var hennes röst, der hon gick omkring i rummen och sjöng som en lärka, och det sista ljud om qvällen var samma glada toner, ty flickorna blefvo aldrig för gamla att lyssna till denna husliga vaggvisa.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free