Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. En glad jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag skulle gerna vilja bli bekant med honom. Det ser
ut på honom som om han vill bli bekant med oss, men törs inte, ty Margret är jemt så tillgjord; hon vill inte låta mig tala med honom när vi mötas,“ sade Hanna, då faten gingo omkring bordet och isen smälte i deras mun, hvarunder hördes många af de ungas förtjusning framkallade: “O!“ och “Ah!“
“Du menar dem som bo i det stora huset här bredvid första ingången, eller hur?“ frågade en af flickorna. “Mamma känner gamle herr Laurence, men säger att han är mycket stolt och inte tycker om att komma i beröring med sina grannar. Han håller sin sonson instängd, när han inte är ute
och rider eller promenerar med sin informator, och låter honom läsa alldeles rysligt. Vi bjödo honom komma till oss, men han kom inte. Mamma påstår att han är mycket snäll, fastän han aldrig säger ett enda ord åt oss flickor. “
“Vår katt sprang sin väg en gång och han kom gen med den; och då språkade vi litet med honom ver häcken om cricket och sån’t der, men så såg han Margret komma, och då gick han genast. Jag skall göra mig bekant med honom endera dagen, för han behöfver någon som piggar upp honom, det är
jag säker på,“ sade Hanna i bestämd ton.
“Jag tycker om hans sätt, och han ser ut som en liten gentleman, så att jag har ingenting mot att vi bli bekanta med honom vid något passande tillfälle. Han bar hit blommorna sjelf, och jag skulle ha bedt honom stiga på, om jag vetat hvad ni hade för er der uppe. Han såg så nyfiken ut, när han gick och hörde edra upptåg, och det märktes
tydligt att han aldrig har något roligt hemma. “
“Det var synd att du inte gjorde det, mamma,“ sade Hanna, i det hon skrattade och såg på sina stöflar. “Men vi ska spela teater ännu en gång, och då skall han få se på. Kanhända vill han vara med och spela. Skulle inte det bli roligt?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
