- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
39

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Laurences gosse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lång som jag; mycket artig för att vara pojke och
glädjen sjelf. — Hanna hade alldeles på tungspetsen
frågan hur gammal han var, men hon lade band på
sin nyfikenhet och sökte med för henne ovanlig takt
leta ut det på en omväg.

“Jag förmodar ni snart skall in på gymnasiet?
Jag ser ibland hur ni hänger näsan öfver era böcker —
nej, jag menar läser flitigt,“ hvarvid Hanna rodnade
öfver det rysliga “hänger näsan“ som hon låtit
undfalla sig,

Laurie smålog men tycktes icke blifva stött och
svarade endast med en axelryckning:

“Inte på en två eller tre år ännu. Jag vill
inte komma dit förrän jag fylt sjutton år eller så der. “
“Är ni bara femton ?“ frågade Hanna och
betraktade den långe gossen, som hon trott vara
åtminstone sjutton.

“Jag fyller sexton nästa månad. “

“Hvad jag gerna skulle vilja komma på gymnasiet!
Det tycks inte som ni ville dit. “

“Jag afskyr det – der bara grina de åt
hvarandra och leka krig, och så kan jag inte med
kamraterna. “

“Hvad är det ni tycker om då?“

“Att vara i Italien och roa mig på mitt eget
sätt. “

Hanna skulle så gerna velat fråga honom hur han
då bar sig åt, men hans mörka ögonbryn sågo nästan
hotande ut då han drog dem tillsammans, hvarför
hon bytte om samtalsämne och, under det hon
markerade takten med ena foten, sade:

“En så präktig polka! Hvarför går ni inte och
dansar?“

“Jo, om jag får dansa med er, “ svarade han med
en näpen liten fransk bugning.

“Jag kan inte, ty jag har sagt åt Margret att
jag inte vill dansa, derför att —“

Här tvärstannade Hanna och såg obeslutsam ut
om hon skulle fortsätta eller skratta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free