Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Laurences gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är for tidigt för ei’ att fara hem nu,"
började Hanna med glad uppsyn men tveksam om hon
skulle antaga tillbudet.
“Jag är aldrig borta länge, det försäkrar jag.
Låt mig få föra er hem, det är ju alldeles i min väg,
som ni vet, och det lär regna ute.“
Detta sista skäl verkade, och sedan Hanna för
Laurie omtalat Margrets otur, mottog hon med
tacksamhet hans anbud samt skyndade in för att hemta
systern och Elsa. Denna senare skydde regn som en
katt, så att hon ej gjorde några invändningar, och
deiqxå rullade de bort i en präktig täckvagn, der de
tyckte det var riktigt fint och trefligt. Laurie åkte
på kuskbocken, så att Margret fick lägga upp sin
fot, och de båda systrarne kunde således pi’ata ostördt
om sin afton.
“Jag har haft mycket roligt i qväll. Har dix
haft det också?“ frågade Hanna, i det hon löste upp
håret och intog en så beqväm ställning som möjligt.
“Ja, tills jag gjorde mig illa. Sallys växiinna,
Annie Moffat, och jag kommo så bra öfverens, och
hon bad mig derför att göra Sally sällskap och vara
en vecka hos henne. Det blir i vår när operan börjar,
och det skulle vara bra roligt, om bara mamma låter
mig få fara,“ svarade Margret, i det hennes ansigte
ljusnade vid denna tanke.
“Jag såg att du dansade med en rödhårig gosse,
som jäg sprang undan för. Yar han snäll?"
“Ja, mycket! Han har inte rödt utan brunt
hår och var mycket artig, och jag dansade en
förtjusande redowa med honom."
“Han såg alldeles ut som en skuttande
gräshoppa, när lian dansade de nya stegen. Laurie och
jag kunde inte låta bli att skratta. Hörde du det?"
“Hej, men det var mycket opassande gjordt af
er. Satt du gömd inne i smygen hela tiden ?“
Hanna berättade hvad som händt henne, och
just då hon slutade dermed, voro de hemma. Efter
många tacksägelser sade de god natt åt Laurie qcIi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
