Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett oroligt lynne gjorde att hon litet emellanåt
råkade illa ut, och hennes lif var en beständig kedja
af kastningar fram och tillbaka, hvilka voro både
komiska och patetiska, ilen den uppfostran hon fick
hos faster March var just livad hon beliöfde, och
den tanken att hon sökte taga sig fram i verlden på
egen hand styrkte och gjorde henne lycklig trots det
beständiga “J o-anna! “
Betty var ännu för blyg af sig att gå i skolan;
man hade låtit henne göra ett försök men afstått
der-ifrån, då hon endast led deraf, och hon läste sedan
sina lexor hemma för fadern. Men äfven då denne
rest bort och modern kallades att egna sin
skicklighet och energi åt “Föreningen för hjelp åt armén“,
höll Betty troget i med sin sjelfuppfostran och gjorde
sitt bästa. Hon var en huslig liten flicka och
hjelpte Elsa att hålla hemmet rent och fint utan
att ens tänka sig någon annan ersättning derför
än att blifva älskad. Ilon tillbragte ej de långa och
tysta dagarne i ensamhet eller sysslolöshet, ty
hennes lilla verld var befolkad med vänner dem hennes
inbillning framtrollat, och hon var af naturen ett
arbetsbi. Hon hade sex dockor, som hvarje morgon
skulle tagas ur sängen och klädas, ty Betty var ännu
ett barn och älskade sina favoriter lika mycket som
förut. Ingen enda af dem var hel eller vacker; de
hade också alla varit undankastade tills Betty tog
dem om hand, ty då systrarne växte från dessa små
flickors favoriter, höll hon tillgodo med dem, ty
Amy ville aldrig veta utaf något gammalt eller fult.
Det var också af det skälet som Betty vårdade sig
om dem med ännu större ömhet och inrättade ett helt
hospital för skröpliga dockor. Aldrig stuckos några
knappnålar genom deras ull-inelfvor, aldrig fingo de
uppbära hårda ord eller slag. Intet tillbakasättande
såi’ade deras känsliga hjertan, utan alla föddes och alla
kläddes, vårdades och smektes med en aldrig
svikande ömhet. En medlem af dockfamiljen, som
tillhört Hanna, hade en gång kommit på villospår. Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
