Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla syrsan i kakelugsvrån tystnat med sin sång och
den milda solskensnärvaron försvunnit, lemnade efter
sig ödslighet och skugga.
Hade någon frågat Amy hvad som utgjorde
hennes lifs största bekymmer, skulle hon genast ha
svarat: “Min näsa.“ Då hon var ett litet barn, hade
Hanna råkat tappa henne i kollåren, och Amy
påstod sedan att hennes näsa derigenom blifvit förstörd
för alltid. Den var hvarken stor eller röd utan
snarare något platt, och hur mycket Amy än klämde
och drog i den, kunde hon icke gifva den en
aristokratisk tipp. Det var ingen annan som brydde sig
om hennes näsa än hon sjelf, och den gjorde sitt
bästa att frodas och växa till, men inom sig kände
Amy djupt behofvet af att ha en grekisk näsa och
fullklottrade för att trösta sig sjelf hela pappersark
med vackra näsor.
‘■’Lilla Raphael“, såsom systrarne kallade henne,
hade en afgjord fallenhet för att rita och lyckades
allra bäst, när det blef fråga om att afteckna
blommor, elfvor och illustrera sagor med besynnerliga
prof på skön konst. Hennes lärare klagade öfver
att hon i stället för att räkna ut siua tal fullklottrade
griffeltaflan med djur, begagnade de otryckta sidorna
i sin atlas till att kopiera kartor samt att, i
obevakade ögonblick, de kostligaste karrikatyrer kommo
flygande ur alla hennes böcker. Hon läste öfver sina lexor
så godt hon kunde och tog sig genom ett
mönstergillt uppförande tillvara för snubbor och bannor. Hon
var en stor favorit hos sina kamrater, emedan hon egde
den lyckliga gåfvan att kunna behaga utan att
be-höfva bemöda sig derom. Hennes små miner och
eleganta sätt beundrades mycket, och så var äfven
förhållandet med hennes talanger, ty utom att hon ritade
bra, kunde hon äfven spela tolf små stycken, och det
korrekt, samt tala franska utan att gifva mer än två
tredjedelar af orden oriktigt uttal. Det var mycket
rörande att höra med hvilken klagande ton hon sade:
“Om pappa vore rik, så skulle vi göra så och så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
