Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Har ingen af er någonting att berätta? Den
här dagen har då varit en riktig olycksdag, jag
längtar mig till döds efter något roligt,“ sade Margret,
då de på qvällen sutto tillsammans och sydde.
“Jag har haft en kostlig timme med faster i dag,
och jag skall tala om det för er,“ började Hanna, som
ej visste något roligare än att berätta. “Jag höll
på att läsa den välsignade Belsham och surrade i
väg som vanligt, för faster lurar alltid snart af, och
då tager jag fram någon bra bok och läser som en
furie tills hon vaknar. Jag läste verkligen, så att
jag gjorde mig sjelf sömnig, och innan hon började
nicka, gäspade jag så förfärligt, att hon frågade mig
hvarför jag öppnade munnen på så vid gafvel, att
jag kunnat svälja hela boken i ett enda tag.“
“Jag önskar jag kunde det, så blef jag af med
den,“ svarade jag och bemödade mig att inte visa
mig stursk. — Derefter trakterade hon mig med en
lång för eläsning öfver mina synder och sade att jag
kunde sitta och begrunda dem, medan hon på en
stund “gick in i sig sjelf.“ Hon kommer aldrig
tillbaka till sig sjelf förrän efter en god stund, och då
hennes mössa inom en minut började nicka som en
tunghufvad gcorgin, smusslade jag upp “ Vicar of
Wdkeficld“ ur fickan och fördjupade mig i den, med
ena ögat i boken och det andra på faster. Jag hade
just kommit till det stället då de alla falla i sjön,
men då glömde jag mig och brast ut i ett gapskratt.
Faster vaknade, och som hon brukar vara vid godt
humör när hon fått sig en liten lur, sade hon att jag
skulle läsa upp ett stycke för henne och sålunda
visa henne hvad det var för en lättfärdig bok jag
föredrog framför den vördige och lärorike Belsham.
Jag gjorde naturligtvis mitt bästa, och det upplästa
behagade henne, fast hon inte kunde låta bli att
säga:
“Jag kan inte finna att det är något bevändt
med det der; läs om det en gång till, mitt barn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
