Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycken erfarenhet af lifvet. “Susie Perkins kom i
skolan i dag med en vacker röd karneolsring. .Tag
skulle så rysligt gerna ha velat rå om den. Hon
ritade af herr Davis med en jättenäsa och puckel,
och ur hans mun kommo ut i en ring, som såg ut
såsom en ballong, orden: “Små flickor, jag har ögat
på er!“ Vi skrattade som bäst deråt, då — ett tu
tre — han fick ögonen på oss och befalde Susie att
komma fram med sin griffeltafia. Hon blcf
parrylise-rad af förskräckelse men gick fram ändå — och kan
ni tänka er hvad han gjorde? — Jo, han tog henne i
örat — i örat, tänk så rysligt! — och ledde fram
henne till stora taflan, och der fick hon stå en
halt-timme och hålla griffeltaflan så, att alla kunde se den.“
“Hå, skrattade inte flickorna deråt?“ frågade
Hanna, som var mycket intresserad af livad hon
hörde.
“Skrattade! Hej, långt deiåfrån; de sutto så
stilla som råttor, och Susie grät bestämdt en hel qvart,
det vet jag. Jag afundades henne inte då, ty jag kände
att om jag också fått millioner karneolsringar, skulle jag
inte hlifvit glad ändå. Aldrig, aldrig skulle jag kunna
utstå en sådan marterande förödmjukelse!“ sade Amy,
hvarefter hon fortfor med sitt arbete i det stolta
medvetandet af sin egen rättfärdighet och att hon
lyc-kats säga två långa ord i ett andedrag.
“I dag på morgonen såg jag något som jag
tyckte om och som jag tänkte tala om vid middagen
men alldeles glömde bort,“ sade Betty och företog,
under det hon talade, en liten städning i Hannas
sykorg, der allt låg huller om buller. “Då jag gick
till fiskboden för att köpa litet ostron åt Elsa,
träffade jag der herr Laurence, men han såg mig inte,
ty han stod och språkade med bodens egare och jag
höll mig bakom ett stort fat. Då kom en fattig
qvinna in med ett ämbar och en svabb och bad herr
Outter att hon skulle få skura för en bit fisk, ty
hon hade ingen middag åt sina små och hade inte
latt något arbete för dagen. Som herr Outter hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
