Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Han talade med sådan värma och tycktes vara
så glad öfver att ha gifvit allt sitt, att jag blygdes
öfver mig sjelf. Jag hade gifvit endast en man och
tyckt att det varit för mycket, medan han släppt till
fyra utan att knota. Jag har hemma hos mig alla
mina flickor, som kunna trösta mig, och hans enda
återstående son låg och väntade på honom, många
mil långt bort, för att måhända säga honom farväl
för alltid. Jag kände mig så rik, så lycklig, och tänkte
på hur frikostigt försynen välsignat mig, och då gaf jag
honom en liten småsak, något pengar och tackade
honom hjertligt för den lärdom han gifvit mig.“
“Berätta någonting annat, mamma, som är lika
mycket moral i. Det är roligt att sitta och tänka
derpå sedan, om det ligger verklighet deri och inte
stöter för mycket på predikan, “ sade Hanna efter
ett ögonblicks tystnad.
Fru March smålog och började ånyo, ty hon
hade berättat för det lilla auditoriet under många år
och visste hvad som roade det.
“Det var en gång fyra flickor som hade
tillräckligt med mat, dryck och kläder, många passande
förströelser, vänner och kärleksfulla föräldrar, som
älskade dem innerligt, men ändå voro de inte nöjda.
(Vid dessa moderns ord kastade auditoriet skygga
blickar på h varan dra och sydde ännu ifrigare än
förut.) Flickorna ville gerna vara snälla och gjorde
derfor många goda föresatser, men det var inte
alltid de blefvo dem trogna, och de sade beständigt:
“Om vi ändå hade det“ eller “om vi bara finge göra
det,“ helt och hållet glömmande hur mycket de redan
egde och hur mycket godt de i sjftfva verket kunde
göra; och så bådo de en gammal gumma säga dem
något trollmedel hvarigenom de kunde blifva lyckliga.
Gumman svarade: “Här I kännen er missbelåtna,
så tänken öfver den lycka I åtnjuten och varen
tacksamma derför. “ (Härvid lyfte Hanna hastigt upp
ögonen med en min som vilie hon säga något men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
