Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stackars Hanna rodnade, så att hon blef
alldeles blodröd i hela ansigtet, och hennes hjerta
började klappa med fördubblad hastighet, då hon
tänkte på hvad hon sagt. I första ögonblicket ville
hon springa sin väg, men hon fann straxt att det
skulle varit fegt och att hennes systrar sedan skulle
göra narr af henne; hon beslöt derför att stanna
qvar och draga sig ur spelet så godt hon kunde.
Oenom en andra blick hon kastade på den gamle
herrn fann hon att de lifliga ögonen under de buskiga
grå ögonbrynen voro mildare än porträttets och att
ur dem framlyste en godmodighet, som minskade
hennes fruktan till en stor del. Den sträfva rösten
blef ännu sträfvare än förut, då herr Laurence efter
en hemsk tystnad helt tvärt sade:
“Jaså, ni är inte rädd för mig, hä?“
“Inte just!“
“Och ni tycke att jag inte är så vacker som
er farfar ?“
“Hej, inte alldeles."
“Och jag är mycket befallande, var det inte så ?“
“Jag sade bara att jag trodde så.“
“Men ändå tycker ni om mig?“
“Ja, det gör jag.“
Detta svar behagade den gamle herrn. Han
skrattade kort och skakade hennes hand; derefter
satte han ett finger under hennes haka, vände
hennes ansigte uppåt, betraktade det allvarsamt, tog
sedan bort handen och sade:
“Hi har er farfars lynne, fast ni inte fått hans
ansigte. Han var en vacker karl och, livad som är
ännu bättre, en tapper och hederlig man, och jag är
stolt öfver att ha varit hans vän.“
“Tackl" sade Hanna och kände sig nu lika
obesvärad som förut.
“Hvad har ni haft för er med gossen min, hä?“
var nästa fråga, framstäld i lika hvass ton som de
föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>