Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Betty finner palatset Prydelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hända. Hela dagen förgick och en del af den följande
utan att något hördes af, och hon började ^frukta att
hon förtörnat sin underlige ganrle vän. På
eftermiddagen den följande dagen gick hon ut i ett ärende
för att på samma gång den sjuka dockan, den
^stackars Juanna, skulle få sin dagliga motion. Da hon
återvände, såg hon tre, ja fyra hufvuden titta ut ur
salsfönsterna, och genast de fingo se henne, vinkades
med händerna och hördes några glada röster ropa:
“Du har fått bref från den gamle herrn, skynda
dig upp och läs det!“
»Ack, Betty, han har skickat dig — “ började
Amy, gestikulerande med en liflighet som hon eljest
skulle ansett högst opassande, men hon kom ej längre,
ty Hanna afbröt henne genom att slå igen fönstret.
Betty skyndade upp, gripen af ovisshet och
nyfikenhet; vid dörren togo systrarne henne på sina
armar och buro henne i en triumferande^ procession
till salen, pekande och utropande alla på en gång:
“Se dit! Se dit!“ Betty såg och bleknade af
förtjusning och öfverraskning, ty der stod ett litet pianino, pa
hvars blankpolerade lock lag ett litet bref, hvilket
hade till utanskrift: Mamsell Elisabet March.
“Åt mig?“ utbrast Betty flämtande, slutande sig
intill Hanna och tyckande sig vara nära att sjunka
till golfvet, så öfverväldigad var hon af sm rörelse.
“Ja, åt dig, snälla syster! Är det inte vänligt af
honom? Tycker du inte han är den bästa gubbe i
hela verlden? Här ligger nyckeln i brefvet; vi ha
inte velat öppna det, fast vi varit nära att löigas ax
nyfikenhet att få höra hvad han skrifver,“ utbrast
Hanna, i det hon omfamnade systern och räckte
henne brefvet.
“Läs du! Jag kan det inte, ty jag känner mig
så underlig. Ack, det är alltför vackert! utbrast
Betty och gömde ansigtet i Hannas förkläde, alldeles
bragt ur fattningen genom den gåfva hon lått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
