- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
87

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögon?“ utbrast Hanna, som ej tålde att man tillät
sig några ofördelaktiga omdömen om hennes vän.

“Jag sade ingenting om hans ögon, och jag kan
inte finna hvarför du behöfver fatta eld öfver att jag
beundrar hans skicklighet att rida.“

“Hå, min Gud, den lilla gåsen menar en
cen-taur, och så kallar hon honom en cyklop!“ utropade
Hanna och började gapskratta.

“Du behöfver inte vara så oborstad för det; det
var bara en lapsus lingtf, såsom herr Davis säger,“
genmälde Amy, slående ned Hanna med sitt latin.
“Jag skulle gerna vilja ha litet af alla de pengar
Laurie kastar bort på den der hästen, tillade hon
liksom för sig sjelf men likväl i afsigt att hennes
systrar skulle höra det.“

“Hvarför då?“ frågade Margret vänligt, ty Hanna
hade fallit i en ny skrattparoxysm vid Amys andra
misstag.

“Jag behöfver det så väl, jag är skuldsatt öfver
öronen. “

“Skuldsatt, Amy! Hvad menar du?“ frågade
Margret och blef allvarsam.

“Jag är skyldig för åtminstone ett dussin
karameller och kan, som ni veta, inte betala dem för jag
inte har pengar, och mamma har förbjudit mig att
taga något på räkning i boden. “

“Berätta alltihop för mig. Ha karamellerna
blifvit moderna nu? Förr skulle det alltid vara
pepparkakor," sade Margret och sökte hålla sig allvarsam,
ty Amy hade tagit på sig en mäkta vigtig och
allvarsam min.

“Jo, ser du, flickorna köpa alltid karameller,
och om man inte vill bli ansedd för att vara lattig,
måste man göra så med. Ku duger ingenting annat
än karameller, och hvar och en sitter och suger pa
sina vid pulpeten under lektionen, och så byter man
åt sig dem för blyertspennor, ringar, pappersdockor
eller någonting annat. Tycker en flicka om en
annan, så bjuder hon henne en karamell; gör hon det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free