Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte, så äter hon upp en midt för hennes näsa oeh
låter henne inte ens smaka den. De bjuda
hvarandra i tur; jag har fått många karameller men inte
gifvit några igen, och det tar jag lot att göra, ty det
är ju hedersskulder. “
“Hur mycket behöfver du då för att hjelpa upp
krediten ?“ frågade Margret och tog fram sin börs.
“En fjerdedels dollar räcker mycket väl, och då
får ändå jag några cents öfver att bjuda dig för.
Tycker du inte om karameller ?“
“Inte just. Behåll min andel. Här har du
pengar. Låt se att det räcker så liinge som möjligt, ty
min börs är just inte späckad, som du vet.“
“Ack, tack skall du ha! Hvad det matte vara
roligt att ha handpenningar så der. Nu skall jag
riktigt smörja mig, för jag har inte smakat en karamell
på hela veckan. Jag har inte velat taga mot nagra,
då jag inte kunde bjuda igen, och nu är jag viktigt
sjuk derefter.“
Följande dagen kom Amy något sent i skolan,
men hon kunde icke motstå frestelsen att öppna
en fuktig brun papperspåse innan hon gömde den
längst in i sin pulpet. Under de första fem
minuterna hade ryktet att Amy March tatt tjugofyra rara
karameller och nu skulle bjuda spridt sig bland de
närmast sittande kamraterna, hvilkas
vänskapsbe-tygelser nu blefvo nästan öfverväldigande. Kate
Brown bjöd henne genast på sitt första kalas hon
skulle hålla; Mary Kingsley ville låna henne sin
klocka och Jenny Snow, en satirisk flicka, som
git-vit Amy stickord derför att hon aldrig hade
karameller, höll inne med sina sarkasmer och erbjöd sig
att gifva henne facit till ett par mycket langa
addi-tionstal. Men Amy hade icke glömt den lilla
mamsell Snows bitande anmärkningar om “vissa personer
för hvilkas platta näsa det var omöjligt att känna
lukten af andras karameller1’ och om “iramtusigt folk
som inte voro för stolta att tigga at andra, “■ och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
