Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också - för att begagna skolflickornas uttrycksfulla,
om icke just så städade språk — “lika nervös som
en trollpacka och lika ohyfsad som en björn". Att
låta hans öra uppfånga ordet “karameller" var
liksom att sätta eld på krat; hans ansigte öfvergöts
af en rodnad och han slog handen i sin pulpet med
en styrka som kom Jenny att återvända till sin plats
med ovanlig hastighet.
“Varen så goda och hören hvad jag har att
säga, mina unga damer."
Vid den stränga befallningen upphörde
hvisk-ningarne, och femtio par blå, svarta, grå och bruna
ögon fästes tydigt på lärarens skräckjagande anlete.
“Mamsell March, kom fram till pulpeten."
Till det yttre lugn, steg Amy upp för att.
efterkomma befallningen, men en inre fruktan hoppressade
hennes hjerta, ty karamellerna tyngde på hennes
samvete.
“Tag med karamellerna ni har i er pulpet," ljöd
den oväntade befallningen, som hejdade henne innan
hon lernnat sin plats.
“Tag inte alla!" hviskade hennes granne, en
ung flicka, begåfvad med stor själsnärvaro.
Amy skakade hastigt ut ett half dussin och lade
do öfriga framför herr’ Davis, öfvertygad att hvarje
man som egde ett menskligt hjerta skulle blidkas,
då han kände den utsökta lukten kittla sin näsa.
Olyckligtvis afskydde herr Davis i synnerhet de nu
så moderna karamellerna, och lians afsmak derför
ökade hans raseri.
“Är detta allt?"
“Inte alldeles,“ sade Amy stammande.
“Grå genast efter de andra.“
Amy lydde och kastade en förtviflad blick på
karamellerna.
“År ni säker på att det inte finns några fler
der ?“
“Jag talar aldrig osanning. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
