Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jaså. Tag nu dessa vedervärdigheter och kasta
dem, två i sender, ut genom fönstret.“
Då den sista skymten af hopp om karamellernas
räddning försvann och den makalösa trakteringen
undanrycktes de femtio flickornas smäktande läppar,
suckade de på en gång så djupt, att derigenom
nästan åstadkoms en liten vindpust. Purpurröd, af
blygsel och harm, gick Amy med förtvillan i hjertat
tolf gånger från pulpeten och till fönstret, och för
hvarje förbrutet karamellpar som Amy motsträfvigt
kastade ut genom fönstret hördes från gatan fröjderop,
hvilka ökade flickornas qval, t3r dessa rop sade dem
att det var de små irländska barnen, deras afsvurna
fiender, som nu jublande kastade sig öfver
karamellerna, Detta .... detta var för mycket: alla slungade
förbittrade och vädjande blickar på den obeveklige
Davis, och en af de passionerade
karamellfråsser-skorna brast i tårar.
Då Amy för sista gången återvände från fönstret,
lät herr Davis höra en olycksbådande harkling och
sade med tonvigt på hvarje ord:
“Alina unga damer, ni torde erinra er hvad jag
sade för en vecka sedan. Jag är ledsen öfver hvad
som händt, men jng tillåter aldrig att mina
befallningar öfverträdas, och jag bryter aldrig mitt ord. —
Mamsell Alarch, räck fram er hand.“
Amy ryggade ett steg tillbaka och satte båda
händerna bakom ryggen, i det hon på läraren
kastade en bönfallande blick, hvilken talade bättre för
henne än hennes ord kunnat göra. Hon var nästan
en gunstling hos “gamle Davis“, såsom han
gemen-ligen kallades, och jag för min del tror att han skulle
ha brutit sitt ord, om icke en af flickorna
oemotståndligt gifvit luft åt sin förtrytelse genom en hvissling.
Så svag denna hvissling än var, försatte den likväl
den lättretlige herr Davis i raseri och beseglade
brottslingens öde.
“Er hand, mamsell Alarch!“ var det enda svaret
på Amys stumma bön, och för stolt att gråta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
