- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
92

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

böniälla, bet vår stackars Amy ihop sina tänder,
kastade trotsigt hnfvudet tillbaka och fördrog utan
att blinka några smällande slag i sin lilla hand. De
voro hvarken många eller hårda, men det gjorde
ingenting till saken i hennes ögon. Det var första
gången i sitt lif hon biet’ handgripligen tillrättavisad,
och den förödmjukelse hon led tyckte hon vara lika
stor som om han slagit henne, så att hon fallit till
golfvet.

“Nu kan ni ställa er derborta vid stora taflan
tills lektionen är slut,“ sade herr Davis, som satt sig
i sinnet på att göra saken riktigt grundligt, när han
väl en gång börjat.

Detta syntes Amy förfärligt; det skulle ha varit
svårt nog att återvända till sin plats och se
medlidandet afspegladt i sina väninnors ansigten eller
belåtenheten i deras som ej tyckte om henne, men att
stå och skyldra inför hela skolan, efter att nyss ha
lidit denna smälek, föreföll henne omöjligt, och för
ett ögonblick tyckte hon sig vilja sjunka till golfvet
och lätta sitt hjerta me I en flod af tårar. En bitter
känsla af att hon led orättvist samt tanken på Jenny
Snow höllo modet uppe hos henne, och intagande
den förhatliga platsen, fäste hon sina ögon på
kaminröret, bortom hvilket nu syntes ett haf af ansigten,
och stod der likblek i ansigtet och så orörlig, att
kamraterna hade mycket svårt att sköta sina böcker
med den sorgliga lilla gestalten för ögonen.

Under de femton följande minuterna var den
stolta och känsliga lilla flickan ett rof för en blygsel
och qval som sedan aldrig gingo ur hennes minne.
De andra flickorna betraktade kanhända denna
bestraffning såsom någonting högst hvardagligt och
löjligt, men för henne var det en hård pröfning, ty
under de tolf år hon lefvat hade hon styrts endast af
kärleken, och en handgriplig tillrättavisning hade hon
aldrig haft någon erfarenhet om. Hon glömde
svedan i sin hand och smärtan i sitt hjerta för denna
plågande tanke:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free