Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans, instörtade Hanna i högsta grad upprörd i
rummet och frågade med andan i halsen:
“Har någon af er tagit min novell?“
Margret och Betty svarade genast nej och sågo
förvånade ut. Amy göt olja på elden genom att ej
gifva något svar. Hanna såg hur hon rodnade och
stod blixtsnabbt bredvid henne utbristande:
“Amy, du har den?“
“Hej, jag har den inte.“
“Då vet du hvar den är?“
“Hej, det vet jag inte heller.“
“Det är inte sannt!“ skrek Hanna, fattande
systern i armarne, och betraktade henne med blickar
som skulle kunnat skrämma äfven ett modigare barn
än Amy.
“Jo, det är det! Jag har den inte och vet inte
hvar den är och bryr mig inte heller derom.“
“Du vet det, och jag råder dig att genast tala
om hvar du gjort af den, ty annars skall jag tvinga
dig dertill,“ sade Hanna och ruskade henne något
omildt.
“Gorma så mycket du behagar, men din dumma
gamla historia ser du aldrig mer!“ utbrast Amy, som
nu blef het.
“IIvarför inte!“
“Jag har bränt upp den.“
“Hvad! Min lilla bok, som jag tycker så
mycket om, som jag arbetat så flitigt på och tänkte få
färdig innan pappa kommer hem? Har du verkligen
bränt upp den?“ frågade Hanna och blef krithvit i
ansigtet, under det hennes ögon gnistrade och
hennes händer konvulsiviskt omslöto Amys armar.
“Ja, det har jag! Jag sade ju att jag skulle
betala dig för din elakhet i går qväll, och jag har ..
Amy hann ej längre, ty Hannas häftiga lynne
öfverväldigade henne: hon skakade Amy, så att
dennas tänder skallrade, och utropade, hänförd af sorg
och vrede:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
