- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
103

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amy var mycket förbittrad öfver att hennes
fredsunderhandlingar blifvit tillbakavisade och började
önska att hon ej förödmjukat sig sjelf, känna sig än
mer förorättad än förut och yfvas öfver att hon var
bättre än Hanna, då hon velat en försoning; och
sålunda blef hennes lynne ännu värre. Följande
morgon såg Hanna fortfarande ut såsom ett åskmoln och
allt gick bakvändt hela dagen; hon tappade sin kära
bulle i en smutshög på gatan, faster March hade
fått en nervattack, Margret var tankfull, Betty ville
se sorgsen och grubblande ut när hon kom hem, och
Amy lät litet emellanåt undfalla sig ett och annat
stickord om folk som alltid talade om att vara goda
och likväl aldrig ville bjuda till, när andra föregingo
dem med goda exempel.

“Alla här hemma äro så otäcka, jag vill gå till

Laurie och åka skridskor med honom. Han är alltid
vänlig och glad och sätter mig nog i godt lynne
igen, det vet jag,“ sade Hanna för sig sjelf och
gick ut.

Ainy hörde hur skridskorna slogos mot
hvaran-dra och såg ut genom fönstret, dervid hon otåligt
utbrast:

“Der går hon nu. Hon hade likväl loivat att
jag skulle få följa med nästa gang, ty vi la inte
någon is mer i år. Men man kan inte begära af en
sådan der ohyfsad argbigga att hon skulle taga mig
med sig.“

“Säg inte så; du har varit mycket _ obesked hg,
och det är svårt för Hanna att förlika sig med
förlusten af sin dyrbara lilla bok, men jag tror att hon
förlåter dig nu, om du ber henne derom i det rätta
ögonblicket,“ sade Margret. “Gå efter dem; säg
ingenting förrän Hanna återfått sitt goda lynne^ passa
då på och kyss henne eller visa dig vänlig på något
annat sätt, och jag är säker om att ni skola blifva

lika goda vänner som förut.“

“Jag skall försöka," sade Amy, som tyckte om
Margrets råd, och sedan hon gjort sig i ordning i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free