- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
105

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hannas hjerfca att stanna af förskräckelse. Hon
försökte ropa på Laurie, men rösten svek henne; hon
ville ila till systern, inen hennes fotter tycktes ha
mistat sin rörelseförmåga, och hon stod der nu orörlig
och med förskräckelsen målad i sitt ansigte stirrande
på Amys i det mörka vattnet simmande blå
väder-hufva. Någonting susade blixtsnabbt förbi henne,
och hon hörde Laurie utropa:

“Skaffa en stör! Fort, fort!“

Hanna kunde sedermera aldrig erinra sig hur
hon gjorde detta; men under de följande få minuterna
lydde hon blindt och liksom en maskin de
befallningar som gåfvos henne af Laurie, hvilken egde full
sjelfbeherskning och som, liggande rak lang pa isen,
höll Amy uppe med sina armar tills Hanna kom
springande med en stör från närmaste gärdesgard och
de tillsammans lyckades draga upp Amy, hvilken
var mera rädd än skadad.

“Nu måste vi skynda oss hem med henne så
fort vi kunna. Kasta om henne era ytterkläder,
Hanna, medan jag spänner af de olycksaliga
skridskorna !“ utbrast Laurie, i det han svepte sin kavaj
omkring Amy och derpå slet upp skridskoremmarne,
hvilka aldrig synts honom så retfulla som nu.

Derpå ilade de hemåt med den skälfvande, af
vatten drypande och gråtande Amy, och sedan den
första uppståndelsen lagt sig något, lade man henne,
insvept i filtar, till sängs framför en stor eldbrasa,
hvarpå hon insomnade. Under allt detta hade Hanna
knappt sagt ett enda ord utan blott sprungit omkring,
nästan vild, med trasig klädning och händerna
sargade af isen och stören samt håret upplöst. Öedan
Amiy insomnat, allt var tyst och fru March satt sig
bredvid sin dotters säng, bad modern Hanna komma till
sig och börja förbinda hennes illa’ medfarna händer.

“Är mamma säker på att hon är utom all fara?“
frågade Hanna hviskande och betraktade med
ångerfulla blickar det guldlockiga hufVudet,’ som hade varit
hära att för alltid försvinna under den bedrägliga isen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free