- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
107

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veriden kan ha ett värre lynne än du, men också
jag har varit i samma belägenhet."

“Du, mamma ? Hur kan det vara möjligt, du
är ju aldrig häftig af dig!“ utbrast Hanna och glömde
för ögonblickets öfverraskning sina samvetsqval.

“Jag har försökt kufva mitt lynne under fyrtio
år och lyckats deri endast genom ett ständigt
akt-gifvande derpå. Det går nästan ingen dag förbi utan
att jag blir häftig, men jag har lärt mig att inte visa
det, och ännu hoppas jag kunna lära mig att aldrig
blifva ond, fastän jag kanhända behöfver ytterligare
fyrtio år dertill."

Det tålamod och den ödmjukhet Hanna läste i
den älskade moderns ansigte verkade mera på henne
än de visaste förmaningar, de strängaste förebråelser.
Hon kände sig genast tröstad af det deltagande och
förtroende som visats henne; derigenom att Hanna
nu visste att hennes moder hade samma fel som hon
sjelf och försökte i grund öfvervinna det blef det
henne lättare att besegra sitt och stärktes hon i sitt
beslut att söka blifva fri derifrån, ehuru fyrtio år
tycktes den femtonåriga flickan vara en alltför lång tid
att vaka och bedja.

“Mamma, är du ond, när du pressar ihop
läp-parne och går ut ur rummet, då faster March grälar
eller man plågar dig?“ frågade Hanna, som nu
kände sig vara modern närmare och kärare än
någonsin förut.

“Ja, jag har lärt mig att hålla tillbaka de
häftiga ord som vilja tränga öfver mina läppar, och när
jag känner att de äro nära att bryta sig fram mot
min vilja, aflägsnar jag mig genast och ger mig sjelf
en liten lexa derför att jag är så svag och eländig,"
svarade fru March och fäste upp Hannas oordnade hår.

“Men, mamma, hur har du lärt dig att
beherr-ska dig så? Det är det värsta för mig, ty bittra ord
undfalla mig innan jag vet af det, och ju mer jag
säger, desto värre blir jag, tills det slutligen gläder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free