Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig att såra andra och tala hvad som är orätt. Säg
mig, hur du bär dig åt, mamma ? “
“Min förträffliga mor brukade hjelpa mig
“Liksom du gör med oss,“ afbröt henne Hanna
med en tacksam kyss.
“Men jag förlorade henne då jag var litet äldre
än du nu är och måste under åratal fortsätta kampen
ensam, ty jag var var för stolt att bekänna min
svaghet för någon annan. Då hade jag svåra dagar,
Hanna, och fälde mången bitter tår öfver mina fel,
ty trots alla mina bemödanden, tyckte jag mig aldrig
blifva bättre. Då lärde jag känna din tär och kände
mig dervid så lycklig, att det tycktes mig vara helt
lätt att bli god. Men med tiden, sedan jag fått fyra
sma barn omkring mig och då vi äfven dertill blifvit
fattiga, började åter den gamla striden, ty af
naturen var jag inte tålig och det gick mig djupt till
sinnes att behöfva se inina barn sakna något. “
“Stackars mamma, hvem hjelpte dig då?“
“Dm far, Hanna, Han mister aldrig tålamodet
— aldrig misströstar eller klagar han, utan hoppas,
arbetar och väntar alltid så troget, att man blyges
att handla annorlunda vid sidan af honom. Han
tröstade och hjelpte mig samt visade att jag måste
försöka sjelf utöfva alla de dygder jag ville att mina
små flickor en ^gång skulle ega, ty jag var ju den
som borde föregå dem med goda exempel. Det var mig
lättare att kämpa för er skull än för min egen; en
löiskiäckt eller förvanad blick fran någon af er när
jag foi ut i harda ord var för mig en kraftigare
förebråelse än några ord kunde vara; och mina barns
kärlek, vördnad och förtroende voro den ljufvaste
belöning jag kunde mottaga för mina ansträngningar
att blifva den qvinna såsom hvars afbilder jag
önskade i framtiden se mina små flickor. “
“Ack, mamma, kunde jag bara en gång bli
hälften sa god som du, så skulle jag vara nöjd,“ sade
Hanna gråtande och mycket rörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
