Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drägt, och dessutom bör fattigt tolk inte styra ut sig!“
menade Hanna i bestämd ton.
“Jag undrar om jag någonsin skall bli så
lycklig att få ha riktiga spetsar på mina kläder och
broderade nattmössor ?“ yttrade Margret otåligt.
“Först sade du att du inte önskade någonting
högre än att få fara och helsa på Annie Mottät/1
anmärkte Betty på sitt lugna sätt.
“Ja, det gjorde jag! Nåja, jag är lycklig och
vill inte knota, men det tycks som om man ville ha
mer ju mer man får, eller hur? Så der ja, nu är
allt nerpackadt utom min balklädning, hvilken jag
skall bedja mamma lägga ner,“ sade Margret med
ljusnande ansigte och vände ögonen från den
half-fylda kappsäcken till den nystrukna och lagade hvita
tarlatansklädningen, hvilken hon med en vigtig min
kallade sin baldragt.
Den följande dagen var det vackert väder och
Margret for så bort för att roa sig på fjorton dagar.
Det var nästan mot sin vilja fru March gifvit sitt
bifall härtill, emedan hon fruktade att dottern skulle
komma hein missbelåtnare än då hon for. Men
Margret hade bedt så enträget, öally hade lofvat att se
väl efter henne och en liten förströelse efter den
arbetsamma vintern hade varit så lockande för den
unga flickan, att modern slutligen gaf sitt samtj^cke,
att Margret skulle få fara och för första gången se
sig omkring i sällskapslifvet.
1 Moffatska familjen lefcles mycket fint, och den
anspråkslösa Margret blef i början litet häpen öfver
den lyx som herrska,de i huset och dess invånares
elegans. Men de voro vänliga menniskor, trots det
fåfänga lif de förde, och gjorde snart sin gäst
hemmastadd hos sig. Måhända fann Margret, utan att
veta hur det kom sig, att de ej besutto mycken
själsodling och att all den yttre glans hvarmed de
om-gåfvo sig icke kunde fullkomligt skyla deras karakter
af hvardagsmenniskor i ordets egentliga bemärkelse.
Det var obestridligen angenämt att äta vid ett rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
