Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var en liten nödlögn att mamma skrifvit
brefvet, och hon rodnade så vackert kantänka, när
blommorna kommo. Stackars flicka! Hon skulle vara
mycket söt, om hon blifvit uppfostrad i ett annat hem.
Tror ni att hon skulle bli stött, om vi erbjödo oss
att låna henne en klädning tills om torsdag?"
frågade en annan röst.
“Hon är stolt af sig, men jag tror inte att hon
skulle taga illa upp det, ty den taskiga
tarlatans-klädningen är allt hvad hon har. Den blir väl litet
söndersliten i qväll, och deri få vi en god
förevändning för att erbjuda en mera passande."
“Vi skola göra vårt bästa. Jag skall bjuda hit
unga herr Laurie såsom en artighet mot henne, och
så få vi litet att ha roligt åt.“
Då Margrets kavaljer kom med glacen, såg han
henne blossande i ansigtet och något upprörd. Hon
var stolt, hvilket kom henne väl till pass nu, ty
stoltheten hjelpte henne att dölja den harm och afsky
hon erfor öfver hvad hon hört, ty så oskyldig och
omisstänksam hon än var, kunde hon likväl ej undgå
att förstå andemeningen i sina vänners prat. Hon
försökte glömma hvad hon hört men kunde det icke
och upprepade beständigt för sig sjelf: “Fru M. har
sina planer", “det var en liten nödlögn att mamma",
och den “taskiga tarlatansldädningen", tills hon var
nära att brista ut i tårar och fara hem för att
omtala allt och bedja om råd. Men emedan detta var
omöjligt, gjorde hon sitt bästa att se glad ut, och fast
hon var nästan förbittrad, lyckades henne detta så
väl, att ingen kunde ana hur mycken ansträngning
det kostade henne. Margret var mycket belåten
när alla farit sin väg och hon låg i fred i sin säng,
der hon kunde undra, grubbla och fundera tills
hennes hufvud värkte och hennes heta kindben afkylts
genom några tårar. De dåraktiga, ehuru välmenande
orden hade afslöjat en ny verld för Margret, och det
var mycket som störde friden i hennes gamla verld,
der hon hittills lefvat så lycklig såsom barn. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
