Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta att mina flickor måtte få göra denna lyckliga
erfarenhet. Det är naturligt att tänka derpå, ilar
gret, lofligt att hoppas och vänta derpå och klokt att
göra sig beredd derpå, så att du en gång, när den
lyckliga stunden kommer, må känna dig skicklig att
uppfylla dina pligter och värdig sällheten. Mina
älskade barn, jag är ärelysten för er skull, men jag
vill inte att ni skola kastas ut i verlden för att bli
gifta med rika män blott derför att de äro rika eller
för att få ett lysande hem som inte är något hem,
emedan kärleken lättas der. Penningen är en
oumbärlig och värdefull samt, när man gör ett godt bruk
deraf, ovärderlig försynens gåfva, men jag önskar
dock icke att ni skola anse den såsom det första och
enda ni böi-a eftersträfva. Jag vill hellre se er
såsom lättige mäns hustrur, om ni äro lyckliga, älskade
och nöjda med er lott, än såsom drottningar på
troner, utan sinnesfrid och utan aktning för er sjelfva.“
“Fattiga flickor göra aldrig lycka, säger Bella,
om de inte sjelfva hålla sig framme,“ sade Margret
suckande.
“Så bli vi gamla mamseller då,“ inföll Hanna
i beslutsam ton.
“Rätt så, Hanna, bättre att bli en lycklig
gammal mamsell än en olycklig hustru eller oqvinlig
flicka som öfver allt fikar efter att bli gift,“ sade fru
March med lästhet. “Elit inte bedröfvad, Margret.
Fattigdom förskräcker sällan den man som älskar
uppriktigt. Några af de bästa och mest aktade
husmödrar jag känner ha varit fattiga flickor men så
älskvärda, att de inte kunde bli gamla mamseller. Men
tänken inte derpå i förtid, spriden lycka och trefnad
omkring er i detta hem, så att ni må kunna göra
detsamma i ert eget, om ett sådant en gång erbjudes
er, och varen i motsatt fall nöjda med det I hafven
här. Kommen till sist ihåg en sak, mina barn: er
moder är alltid redo att blifva er förtrogna och er
fader att vara er vän, och båda lita och hoppas vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
