Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. kap. P. K. och P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
r
“Vidare, vidare!" uppman de Winkle oeh
Tup-man, under det ordföranden gjorde en välvillig
böjning på hufvudet.
“Jag önskar blott få säga att jag — såsom ett
ringa bevis på min tacksamhet för den ära mig
vederfarits och såsom ett medel att inleda vänskapliga
förbindelser mellan närboende nationer — har i det
bortersta hörnet af trädgården uppsatt ett postkontor
i häcken, en vacker och rymlig byggnad med
häng-lås för dörrarne och alla slags beqvämligheter för
expeditörerna — eller expeditriserna, om jag så får
uttrycka mig. Det är det gamla kaninhuset, men jag
har spikat igen dörren och gjort en öppning i taket,
så att det kan inrymma allt möjligt och spara vår
dyrbara tid. Bref, manuskripter, böcker och paketer
kunna läggas in der, och då hvarje nation har sin
nyckel, skall det bli ofantligt trefligt, föreställer jag
mig. Jag beder klubben att åt densamma få
öfver-lemna nyckeln samt att, lifligt tacksam för den ära
mig bevisats, intaga min stol.“
Stark applåd, då herr Weller lade den lilla
nyckeln på bordet och satte sig, sängvärmaren slogs
och svängdes i vild fart och det dröjde en stund innan
ordningen kunde återställas. Derpå följde en lång
diskussion, hvilken var ytterst intressant, då hvar och
en gjorde sitt bästa. Sammanträdet var derför
ovanligt lifligt och upplöstes icke förrän sent, hvarvid tre
gälla lefverop höjdes för den nye medlemmen.
Ingen ångrade någonsin att man invalt Sam
Weller, ty en så ifrig, belefvad och glad medlem
kunde ingen klubb uppvisa. Han inlade
ovedersägligen qviekhet i sammankomsterna och satte stil i
tidningen, ty hans tal bragte åhörarne nästan i
kon-vulsioner och hans bidrag voro utmärkta, såsom
varande patriotiska, klassiska, och dramatiska men
aldrig sentimentala. Hanna ansåg dem värdiga en
Bacon, Milton eller Shakespeare och omarbetade efter
dem sina egna opera med god verkan, såsom hon sjelf
tyckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
