Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverbefälhafvaren och hans biträden dukade
snart bordet, som de prydde med löf och hvarpa de
framsatte inbjudande mat- och dryckesvaror, Hanna
anmälde att kaffet var färdigt och alla beredde sig
att göra heder åt hvad som bjöds pa, ty ungdomen
är sällan besvärad af dålig matsmältning och motion
ger god matlust. Det var en mycket munter frukost,
ty maten var ypperlig och man var vid bästa lynne,
sa att de påhvärandra följande skrattsalfvorna skrämde
en vördnadvärd gammal häst som betade i närheten.
Bordet var dock temligen ojemnt, hvaraf förorsakades
åtskilliga missöden med glas och tallrikar, ekollon
föllo ned i mjölken, små svarta myror läto sig
anratt-ningarne väl ’smaka utan att vara inbjudna, och nagra
löfmaskar kunde ej styra sin nyfikenhet utan kommo
nedsättande ur den stora eken för att se livad som
stod på. Tre linhåriga barn slukade med lystna
blickar den lockande måltiden genom gärdesgarden,,
och en öfver sällskapets brist på takt att ej ha
inbjudit honom förgrymmad dogg skälde allt hvad han
orkade på dem från andra flodstranden.
“Der står salt, om ni hellre vill ha sadant,1 sade
Laurie och räckte Hanna ett tetat med smultron.
“Nej, tack, jag tycker mer om spindlar," svarade
Hanna, i’ det hon fiskade upp ett par oförsigtiga
sådana som ljutit döden i gräddan.^ “Hur vagar ni
påminna mig om den der olycksaliga middagen, da
den ni bjuder på är så ypperlig i alla afseenden?
tillade hon, medan båda skrattande ato ur samma
tefat, ty man hade ondt om porslin. _ ,
“Vi ha fått ett riktigt grannt vader i dag och
det tycks komma att hålla i sig. Att vi ha trefligt
är inte min förtjenst utan Margrets och Brookes, och
jag vet inte hur jag skall kunna tacka er nog derför.
Men livad skola vi göra, när vi inte orka äta mer?“
frågade Laurie, som kände att hans trumf voro
ut-spelta, sedan frukosten var slutad.
“Göra lekar tills det blir svalare. Jag tror att
mamsell Kate kan några nya och roliga. Gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
