Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned, då stegen brast, så att han med hutVudet förut
nedstörtade i slottsgrafven, söm han hade sextio fot
under sig. Kunde simma som en anka, plaska sig
omkring slottet tilis han kom till en liten port, som
bevakades af två grofva karlar, knackade ihop deras
hufvuden tills de krakade som ett par nötter, slog
derefter in porten genom en futtig ansträngning af
sin öfvernaturliga styrka, gick uppför ett par
stentrappsteg, betäckta med en fot tjockt dam, grodor
så stora som knyftnäfyar och spindlar som skulle
skrämt er till hysteriska konvulsioner, mamsell March.
Kommen uppför trappstegen, såg han — ett, tu, tre
— en syn som hämmade hans andedragt och isade
hans blod —“
“en lång och smärt gestalt, alldeles hvitklädd,
med en slöja öfver ansigtet och en lampa i den
af-tärda handen, “ fortfor Margret. Hon nickade åt vår
riddare, skred ljudlöst framför honom inåt en korridor,
lika kall och mörk som en graf. Dammiga bilder i
rustningar stodo på båda sidor, en dödstystnad radde,
lampan brann med blå låga, den spöklika gestalten
vände då och då sitt ansigte mot honom, och dess
skräckinjagande ögon lyste genom den hvita slöjan.
De kommo så till en tapetdörr, bakom hvilken hördes
en ljuflig musik. Riddaren sprang fram för att öppna
dörren, men spöket ryckte honom tillbaka och svängde
hotonde framför honom en •—“
“snusdosa," tog Hanna vid med en graflik stämma,
som nästan kom hela auditoriet att kikna af skratt.
“Tackar," sade riddaren artigt, i det han tog sig en
pris och nös sju gånger efter hvarann. Ha! Ha!
skrattade spöket, hvarefter det genom nyckelhålet
tittade på prinsessorna, som sutto och spunno för
brinnande lifvet, sedan fattade tag i sitt offer och
stoppade det i en stor tenndosa, hvarest elfva andra
riddare utan hufvuden lågo sammanpackade likt
sardiner. De reste sig alla och började —“
“dansa polska," inföll Fredrik, då Hanna
stannade för att hemta andan, och medan de dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
