Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. Luftslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var vid dåligt lynne, ty dagen hade gatt till
ända utan att ha blifvit väl använd, och han önskade
sig kunna lei’va om den igen. Vännen gjorde honom
trög, han hade försummat sina studier, pröfvat
Brookes tålamod till det yttersta, ådragit sig farfaderns
missnöje genom att spela piano halfva eftermiddagen,
hade nästan skrämt lifvet ur jungfrurna genom sin
elakhet att söka inbilla dem att en af hans hundar
var på väg att blifva galen; och efter att slutligen
ha öfverhopat stalldrängen med orättvisa förebråelser
för att han skulle försummat se efter hans häst,
hade han kastat sig i sin hängmatta för att förarga
sig öfver hur dumma menniskorna i allmänhet äro,
tills naturens frid lugnade honom mot hans vilja.
Stirrande upp i hästkastanjeträdens dunkla grönska,
drömde han alla slags drömmar och tyckte sig som
bäst kastas omkring på oceanen under en
verlds-omsegling, när ljudet af röster hastigt förflyttade
honom åter till ’ landbacken. Tittande ut genom
maskorna i hängmattan, såg han systrarne March
komma ut från det gamla huset, liksom ämnade de
företaga någon utflykt.
“Hvad i all verlden ha flickorna för sig nu?“
tänkte Laurie och öppnade de sömniga ögonen för
att se efter bättre, ty det låg något besynnerligt i
hans grannars uppträdande. Hvar och en af dem
bar en stor slokig hatt, hade en linnepåse kastad
öfver ena axeln och i handen en lång staf; Margret
bar en kudde, Hanna en bok, Betty en slefoch Amy
en portfölj. Alla passerade tyst trädgården, gingo ut
genom den lilla bakporten och började sträfva uppför
den lilla kulle som låg mellan hr Laurences hus
och floden.
“Jo, det är just hyggligt!” sade Laurie för sig
sjelf. “De gå ut och roa sig och fråga inte om jag
vill vara med. De kunna inte ämna sig ut på floden,
då dé inte ha fått nyckeln till båten. Kanhända ha
de glömt den. Jag skall taga den med mig och
springa efter för att se hvad som står på.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
