Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. Luftslott - 14. kap. Hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en värdig medlem af “Flitiga Bi-samfundet“. Midt
under en liflig diskussion om sköldpaddornas husliga
vanor (ett af dessa djur hade letat sig väg upp
till dem från floden) påminde dem det aflägsna
ljudet af en ringklocka att Elsa satt på teet och
att det var tid för dem att återvända hem till
qvällsvarden.
“Får jag följa med er hit nästa gång?“ frågade
Laurie.
“Ja, om ni är snäll och tycker om era böcker,
såsom andra beskedliga gossar göra,“ svarade
Margret leende.
“Jag skall försöka.“
“Då får ni följa med, och jag skall lära er hur
man stickar strumpor i Skotland. Det har just nu
hommit en beställning på sådana,“ tillade Hanna och
svängde sin strumpa såsom ett stort blått yllebanér,
när man skildes vid porten.
Samma afton, då Betty spelade för hr Laurence
i skymningen, stod Laurie i skuggan bakom en gardin
och lyssnade på den lille David, som med sina enkla
toner alltid lugnade hans häftiga lynne, derunder han
betraktade den gamle mannen, som satt med hufvudet
lutadt i handen, egnande ömma tankar åt det döda
barn han älskat så högt. Erinrande sig samtalet på
eftermiddagen, beslöt Laurie att kärleksfullt uppoffra
sina egna önskningar och sade för sig sjelf: “Jag
vill låta mitt luftslott ramla och stanna hos min gamle
farfar så länge han behöfver mig, ty jag är hans allt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
