Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hannas ögon strålade af glädje, ty det är oss
alltid angenämt att höra menniskor trp det bästa om
oss, och en väns beröm klingar alltid ljufligare än
ett dussin tidningspuffar.
“Låt nu höra er hemlighet! Men skarfva inte,
Laurie, ty då tror jag er aldrig mer,“ sade Hanna
och försökte att nedtysta de lysande förhoppningar
som Lauries uppmuntrande ord väckt hos henne.
“Jag råkar kanhända illa ut, om jag talar om det,
men jag lofvade inte att tiga dermed, och derför skall
ni få veta det, ty jag blir ändå aldrig riktigt lugn
förrän jag fått berätta er litet af hvad jag fiskat upp.
Jag vet hvar Margrets vante är!“
“Var det allt!“ frågade Hanna med gäckad
uppsvn, då Laurie nickade och blinkade med ögonen,
under det i lians ansigte stod att läsa det han
rufvade öfver något mystiskt.
“Det är alldeles nog för närvarande, som ni
också skall komma att medgifva, när jag fått säga
er hvar den är.“
“Hå, låt höra då!“
Laurie satte munnen till Hannas öra och hviskade
tre ord, hvilka framkallade en komisk förändring i
hennes ansigte. För ett ögonblick stannade hon och
stirrade på honom, hvarunder hon såg både förvånad
och missbelåten ut. Derefter gick hon vidare och
sade i hvass ton:
“Hur vet ni det?“
“Jag såg den.“
“Hvar ?“
“I iiekan.“
“Under hela denna tid?“
“Ja. Är det inte romantiskt ?“
“Hej, det är förfärligt."
“Tycker ni inte om det?“
“Hej, visst inte. Det är löjligt, men det gar
inte an. Hvad skall Margret sägaf“
“Hi får inte tala om det för någon. Kom väl
ihåg det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
