- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
209

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hur skola vi bära oss åt med Hanna? Hon
vill aldrig skicka sig som det anstår en ung dam,“
sade Margret suckande, under det hon betraktade
Hannas och Lauries kapplöppning med missbelåten
uppsyn.

“Jag hoppas att hon aldrig skall bli det. Hon
är så rolig och söt som hon är,“ inföll Betty, som
aldrig lät någon ana att hon var litet stött öfver att
Hanna anförtrodde sina hemligheter åt någon annan
än henne.

“Det är bra ledsamt, men vi kunna inte få henne
comme la faut, tillade Amy, som höll på att göra sig
ett nytt halskrås och tast upp sina lockar, så att de
klädde henne ännu bättre — två saker som föllo
henne särdeles i smaken, emedan hon med dem
tyckte sig vara ovanligt elegant och lik en stor dam.

Hågra få minuter senare instörtade Hanna,
hvar-efter hon kastade sig på soffan och låtsade läsa i en
tidning.

“Står det något intressant i den ?“ frågade
Margret i nedlåtande ton.

“Bara en liten berättelse, som det inte är
mycket bevändt med, gissar jag,“ svarade Hanna och
höll tidningen så, att man ej skulle kunna se hvad
den hette.

“Du gjorde bättre i att läsa den högt; då kunde
vi åtminstone få någonting roligt och du sjelf slippa
bohöfva visa ditt dåliga lynne,“ sade Amy i sin mest
myndiga ton.

“Hvad heter berättelsen ?“ frågade Betty, som
undrade hvarför Hanna gömde ansigtet bakom
tidningen.

“De rivaliserande målarne."

“Det låter bra. Läs den för oss,“ bad Margret.

Hanna började nu läsa, efter att ha låtit höra
en ljudlig harkling och ha hemtat djupt efter andan.
Flickorna hörde på med spänd uppmärksamhet, ty
berättelsen var romantisk och något patetisk och de
flesta af de handlande personerna dogo i slutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free