Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifta sig till pengar. Det är en rysligt orättvis verld
vi lefva i!“ sade Margret bittert.
“Hanna och jag skola skaffa förmögenhet åt er
alla; vänta bara tio år till och ni få väl se om vi
inte göra det,“ sade Amy, som satt i ett hörn och
modellerade fåglar, frukter och ansigten i lera.
“Jag kan inte vänta så länge och är rädd för
att jag inte har just mycket förtroende för bläck
och lera, fast jag är tacksam för era goda afsigter!"
Margret suckade och såg åter ut i den
frost-bitna trädgården. Hanna mumlade någonting för sig
sjelf och intog en förtviflad ställning med båda
arm-bågarne stödda mot bordet, och Amy modellerade
med ’brinnande ifver. Betty, som satt vid andra
fönstret, sade småleende:
“Ku få vi bestämdt två glada underrättelser, för
jag ser mamma derute på gatan och Laurie kommer
springande genom trädgården, och det ser ut på honom
som hade han något roligt att berätta."
Båda inträdde nästan samtidigt; fru March med
sin vanliga fråga: “Har det kommit något bref från
pappa, flickor?" och Laurie för att på sitt
öfverta-lande sätt säga: “Vilja inte några af er fara ut och
åka med mig? Jag har pluggat matematik, så att
jag är alldeles yr i mössan, och derför tänker jag
friska upp mig med att åka litet. Det är ruskigt i
dag, men luften är bra, och jag tänker fava och
hemta Brooke, så att det nog blir trefligt inne i
vagnen, om det också är kusligt utanför. Vilja ni
komma med nu, Hanna, Betty och Margret?"
"Ja, visst vilja vi det!"
“Tack så mycket, snälla Laurie, men jag har
så bråd t," sade Margret och ryckte åt sig sykorgen,
ty hon hade, liksom sin moder, kommit till den
öfver-tygelsen att det var bäst, för henne åtminstone, att
ej för ofta fara ut och åka i sällskap med informatorn.
“Vi andra äro färdiga på ögonblicket," utropade
Amy och sprang ut för att tvätta sig om händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
