Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes flickor medan hon var borta, hvilket var
henne en stor tröst. Det var ingenting som han ej
erbjöd henne, från sin egen nattrock till sig sjelf
såsom ressällskap. Men det senare anbudet kunde fru
March på inga vilkor förmås mottaga. Hon ville icke
höra talas om att hr Laurence skulle företaga den långa
resan, men i ’hennes ansigte kunde man likväl läsa
ett uttryck af lättnad när han erbjöd sig att vara
hennes ressällskap, ty ängslan gör oss föga lämpliga
att företaga en resa. Herr Laurence såg hvad hon
tänkte, rynkade ögonbrynen, gnuggade händerna och
gick tvärt sin väg, lofvande att han snart skulle vara
tillbaka. Då Margret en stund senare med en
brödkorg i ena handen och en kopp te i den andra skulle
skynda in till sin mor, hade hon dervid så brådtomT
att hon i dörren stötte ihop med den i detsamma
anländande Brooke.
“Hvad jag är ledsen öfver hvad jag hör, mamsell
Margret,“ sade han i en vänlig och tröstande ton,
som gjorde den förvirrade flickan mycket godt. “Jag
kommer för att erbjuda mig såsom ressällskap åt er
mor. Jag skall uträtta några ärenden åt herr
Laurence i Washington, och det skulle blifva mig en stor
glädje att på samma gång kunna vara er mor till
någon tjenst.“
Yid dessa ord släppte Margret brödkorgen i
golfvet och tekoppen var på god väg att göra
sällskap, då hon sträckte Brooke sin ena hand, dervid i
hennes ansigte lästes ett så lifligt uttryck af
tacksamhet, att informatorn deri borde ha funnit en rik
belöning för en mycket större uppoffring än den
obetydliga förlust af tid och beqvämlighet som han nu
gick att underkasta sig.
“livad det är snällt gjordt af er! Mamma skall
mottaga ert anbud, det är jag säker på, och det skall
för oss bli en stor lindring i vår sorg att veta att hon
har någon som ser om henne. Hjertligt, hjertligt tack!“
Margret talade ur sitt fullaste hjerta och glömde
alldeles bort teet, tills en blick ur Brookos bruna ögon
Alcolt. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
