- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
220

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hur kom du på den idén?“ frågade Amy, som
lika irema skulle ha fallit på den tanken att låta
hua-e-a af sig hufvudet som att klippa af sitt vackra har.

“Jo, jag ville promt göra någonting for att hjelpa
pappa,“ svarade Hanna, då de samlades omkring
bordet ty den friska ungdomen kan äta till och med
midt i sorgen. “Liksom mamma vet jag ingenting
värre än att låna pengar, och jag visste att laster
March skulle kraxa mot, ty det gör hon ,pi bara det
är fråga om ett niopence-stycke. Margret hade gitvit
hela sitt qvartal såsom hjelp till hyran och det
tor-argade mig att mitt gått åt till kläder at mig; dertor
satte jag mig i sinnet på att skalfa mig htet pengar,
om jag också skulle sälja min egen näsa.“ o

’ “Du behöfver visst inte göra dig nagra
lorebra-elser, mitt barn, ty du hade ju inga vinterkläder och
har ju dessutom bara skaffat dig livad du
oundgängligen behöfde för dina egna, surt för tjen t a pengar,
sade fru March med en blick som värmde Hannas

^ “Till en början hyste jag inte den minsta tanke
på att sälja mitt’hår, men’då jag gick förbi de granna
magasinerna, funderande pa hur jag skulle bete mig,
fick jag i fönstret hos en perukmakare se nagra
härflätor med priset påsatt. En lång svart, som var längre
men inte så tjock som min, kostade fyrtio dollars.
jSfu kom jag plötsligt på den tanken att jag hade
någonting som jag kunde få pengar för, och utan atl
besinna mig ett ögonblick, gick jag m och fragade
om man köpte hår der och hvad jag kunde la toi
mitt

“Jag kan inte förstå hur du vågade det,“ sadi
Betty i rädd ton.

“Åh, det var inte farligt, för i boden stod ei
liten karl, hvilken såg ut som om han inte letde fö
någonting annat än att olja in har. 1 början blef ha
en smula häpen, liksom om han inte var van att s
flickor komma inrusande i hans bod och traga oi
han ville köpa deras hår. Han sade att han int

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free