- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
222

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hår käns så skönt, att jag- tror att jag aldrig mer
kommer att lia någon sådan der man som tomt.“

Fru March lindade ihop den kastanjebruna looken
och lade in den i en byrålåda tillsammans med en
kort grå. Hon sade endast: “Tack, mitt barn!“

men det var någonting i hennes ansigte som manade
flickorna att byta om samtalsämne, och derfor
öfver-hopade de Brooke med de hjertligaste tacksägelser för
hans uppmärksamhet mot modern samt uttalade sin
förhoppning att morgondagen skulle blifva vacker och
att de skulle tå inånga glada dagar,, när deras fader
kom hem och de fingo egn$ honom sina ömma
omsorger.

Ingen ville gå och lägga sig, då fru March klockan
tio fått allt i ordning och sade: “Kom nu, flickor!"
Betty satte sig till pianot och spelade sin fars
älsklingssång; alla stämde i början in modigt men tystnade
utaf inom kort den ena efter den andra tills Betty
satt der ensam, sjungande af fullaste hjerta, ty
musiken var alltid hennes ljufvaste tröst.

“Gån till Jivila och talen inte mer för i dag, ty
vi måste vara uppe tidigt och behöfva all den sömn
vi kunna få. God natt, mina älskade barn,“ sade
fru March, då sången afstannade, ty ingen hade styrka
att börja den om igen.

Derefter kysste flickorna modern och gingo till
hvila lika tyst som om den älskade fadern legat i
rummet bredvid. Betty och Amy insomnade snart
trots sin stora bedröfvclse, men Margret låg vaken,
upptagen af de allvarsammaste tankar hon någonsin
tänkt i hela sitt korta lif. Hanna låg utan att röra
sig, hvarlör systern trodde att hon sof tills en qväfd
snyftning kom henne att utropa, när hon vidrörde
en våt kind:

“Kära Hanna, hur är det med dig? Gråter du
öfver pappa?"

“Hej, inte nu.“

“Öfver livad då?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free