Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Föga pligttrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon uppfylde hvarje dag troget -sina små pligter och
äfven många af sina systrars, när dessa ibland glömde
bort dem, och det lilla hushållet liknade stundom ett
urverk hvars pendel liksom tagit sig ledighet från
tjensten. Då längtan efter modern eller oro för
fadern gjorde hennes hjerta tungt, stängde hon in sig
i en liten viss garderob, gömde sitt ansigte i vecken
af en viss gammal klädning, grät några tårar och
bad en tyst bön. Ingen visste hur det kom sig att
Betty såg så glad ut efter dessa allvarsamma stunder,
men* hvar och en kände hur ljuf och hjelpsam hon
var ocli erfor ett behof af att vända sig till henne
för att finna tröst och råd i sina små bekymmer.
Ingen af dem insåg att hvad de nu upplefvade
just var en probersten för deras karakter, och sedan
den första ifvern gått öfver, kände de att de
uppfört sig väl och förtjenade beröm. Det gjorde de
också, men deras misstag låg deri att de tröttnat på
att uppfylla sina pligter, och denna lärdom inhemtade
de först efter mycken ängslan och ånger.
“Hör du, Margret, du vore bra snäll, om du gick
och såg efter hur det är med Hummels. Du minns
väl att mamma bad oss att inte glömma bort dem,“
sade Betty, sedan tio dagar förflutit efter fru Marchs
afresä.
“Jag orkar inte gå dit i eftermiddag,“ svarade
Margret, makligt vaggande med kroppen, under det
hon satt och sydde.
“Vill du inte göra det, Hanna? frågade Betty.
“Jag törs . inte ut i blåsten så förkyld som
jag är. “
“Jag trodde du var nästan bra nu.“
“Så pass bra är jag väl, att jag kan gå ut och
gå med Laurie, men inte är jag så rask, att jag kan
gå till Hummels," svarade Hanna skrattande, ehuru
han såg något förlägen ut öfver motsägelsen i livad
hon sagt.
“Hvarför går du inte sjelf?" frågade Margret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
