Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Föga pligttrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Har du haft skarlakansfebern, säg?“
“Ja, for några år se’n, då M argret hade den.
Hur så?“
“Då kan jag tala om det. Åck, Hanna, det
lilla barnet har dött —“
“Hvilket barn?11
“Madam Hummela. Det dog i mitt knä innan
hon kom hem,“ utbrast Betty snyftande.
“Stackars Betty, så fortårligt tor dig! Jag borde
ha gått,“ sade Hanna och tog systern i sitt knä, sedan
hon satt sig i sin mors stora länstol med
sjelfförebra-elsen afspeglad i sitt ansigte.
“Det var inte förfärligt, bara ledsamt. Jag såg
genast - att gossen blifvit sämre, men Lottehen sade att
, madam Hummel gått efter en doktor, och derfor tog
jag den stackarn i knäet och lät flickan hvila sig’ litet.
Han tycktes ha insomnat, men plötsligt skrek han
till och hela den lilla kroppen skälfde och se’n låg
han alldeles stilla. Jag försökte värma upp hans totter
och Lottehen ville ge honom mjölk, men han rörde
sig inte och nu först märkte jag ätt han var död.“
“Gråt inte, snälla du! Nå, hvad gjorde du se’n?“
“Medan jag satt der med gossen i knä kom
madam Hummel hem med doktorn. Han sade att
den lille var död och undersökte Henrik ock Minna,
ty de klagade öfver ondt i halsen. —
Skarlakans-feber, min goda madam; borde ha skickat bud på mig
förr, sade han snäft. Madam Hummel svarade att
hon var fattig, hade försökt bota sitt barn sjelf, men
då det nu var för sent, kunde hon endast bedja honom
hjelpa de andra och såsom betalning derfor taga
himlens välsignelse. Då smålog han och blef vänligare,
men det var mycket illa med de andra barnen och
jag grät med dem tills han plötsligt vände sig om till
mig och sade att jag skulle gå hem och taga in
. belladonna genast, om jag inte ville få skarlakansfeber. “
“Nej, det får du inte! “ utbrast Hanna gråtande
och omfamnade systern ännu hårdare, i det hon
betraktade henne med oroliga blickar. Ack, Betty,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
