Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då de funno hur många vänner den blyga flickan
förvärfvat sig.
Ibland låg hon ofvanpå med den gamla Skrapnos
vid sin sida, ty äfven under sin yrsel glömde hon
ej sin öfvergifna skyddsling. Hon längtade efter sina
kattungar men ville icke att de skulle bringas henne,
af fruktan att de skulle bli sjuka, och i sina rediga
ögonblick var hon uppfyld af oro för Hanna. Hon skickade
ömma helsningar till Amy, bad dem säga modern
att hon skulle skrifva snart, och ofta ville hon ha
penna och papper för, att skrifva, sa att fadern ej.
skulle tro att hon glömt honom. Men snart upphörde
äfven dessa rediga mellanstunder, och timme efter
timme låg hon kastande sig än åt ena, än åt andra
sidan och "frammumlande osammanhängande ord, eller
föll hon i en djup slummer, som ej skänkte henne
någon vederqvickelse. Doktor Bangs kom tva
ganger om, dagen, Elsa satt uppe om nätterna, Margret
hade ett färdigskrifvet telegram liggande i
bordslådan för att kunna afskickas i hvilket ögonblick som
helst, och Hanna vek aldrig från Bettys bädd.
Den 1 December var en riktig vinterdag, tydet
blåste bitande kallt, snön föll tätt och året tycktes
göra allt i ordning till sin förestående begrafning.
Då doktor Bangs kom på morgonen, betraktade han
Betty länge, höll ett ögonblick hennes heta hand
mellan sina båda och lade sedan varsamt ned den,
dervid med låg röst sägande till Elsa:
“Om fru March Tian lemna sin man, vore det
bäst att skicka efter henne. “
Elsa nickade utan att svara ett ord, ty hennes
läppar sammandrogos krampaktigt; Margret nedsjönk
i en stol, ty då hon hörde läkarens ord, tyckte hon att
benen vägrade bära henne, och Hanna, som en stund
stått mod blekt ansigte, skyndade ut i salongen,
ryckte åt sig telegramet ur bordsladan och störtade
ut i ovädret, efter att ha kastat på sig hatt och
kappa, Hon var snart tillbaka, och medan hon
ljudlöst tog af sig kappan, inträdde Laurie med ett bref,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
