Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det en gång vackra, omsorgsfullt kammade håret
upplöst och hoptofvadt på hufvudkudden! Hela dagen
låg hon så och reste sig endast emellanåt mumlande:
“Vatten!“,| med så förtorkade läppar, att de knappt
framsläppte orden. Hanna och Margret sväfvade hela
dagen omkring henne, vakande, väntande och
förhoppningsfullt förtröstande på Gud och modern; och
hela dagen föll snö, rasade den bitande blåsten och
framsläpade sig timmarne långsamt. Men slutligen
inbröt natten, och hvarje gång klockan slog,
betraktade systrarne, som sutto på båda sidor om sängen,
hvarandra med ljusnande blickar, ty med hvarje timme
som gick kom hjelpen närmare. Doktorn hade sagt
att en förändring till ett bättre eller sämre
sannolikt torde ega rum vid midnatten, då han skulle
komma igen.
Elsa, som var alldeles uttröttad, lade sig på
golf-vet vid sängen och föll genast i sömn; hr Laurence
gick fram och tillbaka i salongen, kännande med sig
att han hellre ville möta ett upprorsmakarnes batteri
än fru Marchs ängsliga ansigte vid hennes inträde i
hemmet. Laurie låg på mattan framför kaminen och
låtsade sofva men stirrade in i elden med tankfulla
blickar, hvilka åt hans svarta och klara ögon skänkte
ett vackert uttryck af mildhet.
Systrarne glömde aldrig denna natt, ty ingen
blund föll öfver deras ögon och de hemsöktes af
denna hemska känsla af vanmakt som kommer öfver
oss i dylika stunder.
“Om Gud låter oss behålla Betty, skall jag
aldrig knota mer,“ hviskade Margret högtidligt.
“Om Gud låter oss få behålla Bettj^, vill jag
försöka att älska och tjena Honom hela mitt lif,“ inföll
Hanna lika ifrigt.
“Ack, om jag inte hade något hjerta, det gör
så ondt,“ sade Margret efter ett ögonblicks tystnad.
“Om lifvet har många sådana här sorger, ser
jag inte hur vi skola kunna härda ut dermed," tillade
hennes syster i sin förtvillan,
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
