Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kroppen: “Febern har slagit om; hon sofver
igen sin naturliga sömn, hon svettas och andas lätt!
Lofvad vare himlen! Jag tackar dig, Gfud!“
Innan flickorna kunde tro på möjligheten af att
Betty var bättre, inträdde doktorn och försäkrade det.
Han hade ett mycket vanligt ansigte, men eystrarne
tyckte nu att deri låg någonting himmelskt, då han,
småleende och betraktande dem med en faders blickar, sade:
“Ja, mina barn, nu tror jag att er lilla syster
skall gå igenom. Laga blott att det är tyst omkring
henne, låten henne sofva, och när hon vaknar, så
gifven henne —“
Hvad de skulle gifva henne hörde sy strame icke,
ty bådo smögo sig ut i den mörka tamburen, der de
satte sig i trappan, hårdt omfamnande hvarandra och
med sina hjertan uppfylda af för stor glädje, att de
skulle kunnat gifva luft deråt i ord. Sfär de gingo
in igen för att kyssas och omfamnas af den trogna
Elsa, sågo de Betty ligga i sin säng såsom hon eljest
brukade, med kinden mot ena handen, den hemska
blekheten var borta och hon andades lugnt, liksom
hon insomnat för några ögonblick sedan.
“Om mamma bara ville komma nu!“ utbrast Hanna,
då vinternatten började gifva vika för morgonen.
“Se,“ sade Margret, i det hon pekade på en till
hälften utsprucken hvit ros, “jag trodde att denna
knopp knappt skulle bli färdig att sättas i Bettys hand
i morgon, om hon - gått bort från oss. Men den har
öppnat sig i natt, och nu tror jag att jag kan sätta
den i min vas här, så att det första vår älskade
Betty får se.när hon vaknar blir denna vackra ros
och mammas ansigte."
Aldrig förr hade solen gått upp så vackert, aldrig
hade verldcn synts Margret och Hanna så skön som
då de med matta ögon blickade ut i den tidiga
morgonen, sedan deras långa, sorgliga vaka gått tillända.
“Det ser ut som en fe-verld,“ sade Margret
småleende för sig sjelf, då hon stod bakom gardinen och
betraktade den bländande taflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
