Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. kap. Amys testamente - 20. kap. Förtroenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Skrif då ett i mitt — att jag vill att man skall
klippa af alla mina lockar och utdela dem bland mina
vänner. Jag glömde alldeles bort det; men det är
min vilja att så skall ske, fastän det kommer att
förstöra mitt utseeende.“
Laurie gjorde tillägget, småleende åt Amys sista
och största uppoffring. Sedan lekte han med henne
en timme och åhörde med lifligt intresse berättelsen
om alla hennes pröfningar. Men när Laurie skulle
gå, höll Amy honom tillbaka och frågade hviskande
med darrande läppar:
“Är det någon verklig fara med Betty?“
Jag fruktar det, men vi böra hoppas det bästa,
och gråt derför inte, snälla Amy,“ svarade Laurie
och slog sin arm omkring Amy med broderlig ömhet,
hvilket mycket tröstade henne.
Sedan Laurie gått, gick Amy till sitt lilla kapell,
der hon satte sig i skymningen och bad för Betty
under ymnigt flödande tårar och med svidande hjerta,
ty han kände att en million turkosringar ej skulle
kunna trösta henne öfver förlusten af sin milda lilla
syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
