Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Förtroenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första hvarpå hennes blickar föllo Alltför svag
att betagas af förvåning öfver något, smålog h
endast och smög sig djupt in i moderns karlekstulU
omfamning, kännande att hennes tarande langtan
slutligen blifvit tillfredsstäld. Derefter^ foll hon ater
i sömn, och flickorna passade upp pa modem, tj
denna ville ej draga sina händer ur e arnagaa c
små som omfattade hennes afven under sömnen, kisa
som ej kunde gifva luft åt sin förtjusning pa nagot
annat sätt, hade åt den hemkomna matmodern dukat
fram en god frukost, och Margret och Hanna matade
sin moder likt kärleksfulla stork-ungar derunder de
lvssnade till hvad hon hviskande berättade om faderns
tillstånd. Brookes löfte att stanna qvar hos honom,
de uppehåll ovädret förorsakat pa hemresan och den
outsägliga tröst Lauries hoppfulla ansete mgifvil
henne, då hon, utmattad af ansträngning, oro ocl
köld, återsåg honom vid jernvägsstationen.
Hur besynnerlig men dock angenäm denna aa^
var så strålande och glad utomhus, ty hela verldei
tycktes vara ute för att välkomna den törsta snon; s:
luen och fridfull inom Marehska familjen, ty alla sotvc
uttröttade af vaka, och en sabbatsstillhet herrskad
öfverallt i huset, under det den nickande kisa ho
vakt vid dörren. Med en ljuflig kansla at att h
blifvit befriade från sina bördor, tillslo to Margret oc
Hanna sina matta ögon och hvilade liksom storn
drifna farkoster trygga för ankar i den lugna hamne.
Hru March ville ej vika från Bettys sida utan sot
den stora länstolen, ofta vaknande för att betrakt
vidröra och böja sig ned öfver sitt barn, liksom e
ririg hvilken återfunnit en förlorad skatt.
Under tiden skyndade Laurie till faster Man
för att trösta Amy, och han lade dervid sina ord
väl att den gamla damen slutligen började lata ho
vissa betecknande nasalljud och ej en enda ga:
sade: “Kunde jag inte tro det!“ Amy visade
sådan själsstyrka vid detta tillfälle, att jag tror .
de goda tankar hön fått i det lilla kapellet verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
