- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
276

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Förtroenden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Åh, det gör ingenting, Laurie är gammal för
sina år ooh lång, och dessutom kan han bete sig som
en fullvuxen menniska, om han vill. Vidare är han
rik, ädel och god och älskar oss alla; och derför
tycker jag att det var synd att min plan blifvit
för-derfvad. “

“Jag befarar att Laurie inte är fullvuxen nog
att passa åt Margret och har för mycket af
väderflöjel i sig nu för att det var bra för någon
annan att bero af honom. Grör inte upp några
planer, Hanna, utan låt tiden och deras egna hjertan
uträtta hvad de förmå för dina vänner. Vi kunna
inte medla i dylika saker med någon utsigt att
lyckas fullkomligt "och göra derför bäst i att inte befatta
oss med något “romantiskt skräp “, som du säger,
såvida vi inte vilja göra det ännu värre.“

“Hå, så skall jag låta bli det då, men bra
förargligt är det att se saker och ting gå alldeles uppåt
väggarne, då en knuff1 här och en knuff der skulle
kunna göra allt bra. Jag önskade vi bure strykjern
på hufvudet, som hindrade oss från att bli stora.
Men knoppar vilja bli rosor och kattungar kattor
det är just det tokiga i saken!“

“Hvad är det för slag med strykjern och kattor ?“
frågade Margret, som i detsamma smög sin in i
rummet med det färdiga brefvet i ena handen.

“Åh, bara mitt vanliga dumma prat. Nu går
jag och lägger mig. Kom efter se’n, Margret,“ sade
Hanna och sträckte sig sjelfsvåldigt.

“Mycket bra — och väl skrifvet. Var snäll och
lägg till att jag hjertligen helsar John,“ sade fru
March, sedan hon genomögnat brefvet och lemnat
det tillbaka åt Margret.

“Kallar du honom John?“ frågade Margret
småleende och såg med sina oskyldiga ögon djupt in i
moderns.

“Ja, han har varit liksom en son för oss och vi
sätta högt värde på honom,“ svarade fru March ocfl
betraktade kärleksfullt sin dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free