Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då fru March såg att Margrets eljest så milda
lynne kommit i svallning och atc hennes stolthet
blilVit sårad genom det elaka skämtet, sökte hon
lugna henne med löftet om fullständig tystlåtenhet
och varsamhet för framtiden. I samma ögonblick
Lauries steg hördes i tamburen, skyndade Margret
in i studerkammaren, och fru March mottog
brottslingen ensam. Af fruktan att Laurie ej skulle komma,
om hon sagt livad det var fråga om, hade Iianna ej
upplyst honom härom, men han insåg det i samma
stund han kastade sina blickar på fru Marchs ansigte,
och der stod han nu, tummande på sin hatt med en
uppsyn af brottslighet, som genast fälde honom.
Hanna bortskickades, men hon ansåg det likväl
råd-ligt att patrullera fram och tillbaka i tamburen såsom
skildtvakt, ty hon var ej rätt säker på att fången
ej skulle söka rymma. Ljudet af rösterna i salongon
höjdes och sänktes under en halftimme, men hvad
som dervid sades fingo flickorna aldrig veta.
Då de inkallades, stod Laurie bredvid deras
moder med så ångerfullt ansigte, att Hanna genast gaf
honom sin förlåtelse, ehuru hon ej ansåg det lämpligt
att skänka den muntligen. Margret mottog hans
ödmjuka bön om förlåtelse och kände sig mycket tröstad
efter hans försäkran att Brooke ej visste något om
hela saken.
“Jag skall inte säga ett enda ord derom åt
honom så länge jag lefver — inte en gång vilda
hästar skola kunna slita det ur mig. Förlåt mig
derför, Margret, och jag skall göra någonting för att
visa er hur otröstligt ledsen jag är,“ tillade han och
såg mycket skamflat ut öfver sig sjelf.
“Jag skall bjuda till, men det var inte ädelt
af er att göra så. Jag trodde inte att ni kunde
vara så elak och bakslug, Laurie,“ svarade Margret
och försökte att dölja sin jungfruliga förvirring under
en sträng och förebrående uppsyn.
“Det var afskyvärdt från början till slut, och
jag förtjenar inte att man talar vid mig på en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
