- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
285

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mi





285

hur det skall gå med middagen; den har varit fardig
länge, men ingen vill äta.“

“Jag skall gå oeh se efter hur det hänger ihop;
jag är inte rädd for någondera af dem.“

Derpå skyndade Hanna uppför trappan och
knackade häftigt på dörren till Lauries lilla
studerkammare.

“Låt bli att knacka, eller jag öppnar dörren och
smäller upp er!“ ropade den unge herrn innanför i
hotande ton.

Hanna knackade på igen, dörren flög upp och
hon störtade in innan Laurie hann hemta sig från
sin öfverraskning. Då Hanna såg att han verkligen
var vid dåligt lynne, antog hon, som visste hur hon
skulle sköta honom, en förkrossad uppsyn, sjönk med
en skådespelerskas talang ned på sina knän och sade
med vek stämma:

“Förlåt mig att jag burit mig så ovänligt åt.
Jag har kommit hit för att stifta fred och kan inte
gå min väg förrän jag gjort det.“

“Det är mycket bra, stig upp och bete er inte
som en gås, Hanna!“ var Lauries ridderliga svar på
hennes bön.

“Tack! Törs jag fråga hvad som händt? Hi
tycks inte vara riktigt lugn till sinnes. “

“Jag har blifvit ruskad och det kan jag inte
lida!“ brummade Laurie förgrymmad.

“Af hvem?“ frågade Hanna.

“Af farfar. Om det varit någon annan, så skulle
jag —“ utbrast den uppretade gossen och fullföljde
meningen med en kraftig gest med högra armen.

“Det gör ingenting. Jag har ju ruskat er flera
gånger och ni har inte brytt er om det,“ inföll Hanna
lugnande.

“Bali, ni är en flicka och det har varit bara- på
lek, men jag tillåter inte att en man ruskar mig.“

“Jag tror inte att någon skulle våga försöka
det, om ni vore så lik ett åskmoln som ni nu är.
Hvarför behandlade han er så?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free