- Project Runeberg -  Amaltheamännen och strafflagen /
20

(1914) [MARC] Author: Gustaf Henriksson Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amaltheamännen och strafflagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brotten i egendomsbrott, religionsbrott, statsbrott
o. s. v. icke veta mer än att han begått ett mord,
liksom om en tjuv att han begått stöld, om en
religionsförbrytare att han förgripit sig på
religionen, om en statsförbrytare att han angripit
staten som utövande upprätthållare av stats- och
rättsordningen. Men varför han begått brottet
eller hur han är som begått detsamma, det
upplyser uttryck som mördare, tjuv oss ingenting om.
Genom att utgå från förbrytaren får man nästan
hans utvecklingshistoria. Av
tillfällighetsförbrytaren blir som sagt lätt en vane- och
yrkesförbrytare, av denne slutligen den födde eller ärvtligt
belastade förbrytaren genom fortplantningen av
hans degenererade egenskaper på avkomman,
egenskaper som kanske från början förvärvats genom
vanvård, genom långvarigt fängelseliv —
fängelserna skapa många, många förbrytare! – genom
alkoholism eller andra orsaker. När man talar
om en vaneförbrytare eller en lidelseförbrytare,
tycker man sig se honom sådan han är; hans
gärning framstår levande för ens inre öga.
Människorna intressera väl dock ofantligt mycket mer
oss människor än blott döda materiella ting och
abstrakta begrepp. För den gamla skolans
jurister är brottslingen endast och allenast ett begrepp.

Våra tre Amaltheamän kunna, när de nu en
gång blivit dömda och straffade som förbrytare,
hänföras till lidelseförbrytarnas grupp (eller typ).

Kriminalisten karaktäriserar lidelseförbrytaren
som en människa med sund konstitution och en
rättskaffens karaktär samt för det mästa med ett
oförvitligt föregående. Han är ofta överdrivet
känslig samt av ett sangviniskt och närvöst
temperament. Det är icke den antisociala utan den
sociala instinkten som driver honom till överilade
handlingar. Han anses icke vara en fara för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amalthea/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free